Igår var en sorgens dag, det var den dagen du lämnade oss. en stor familj med 6 barn med respektive 22 barnbarn och 22 barnbarnsbarn tror jag att det är.
Första gången jag träffade dig var jag 16 år och du tog emot mig med ditt stora hjärta och lät mig bo vid er.
Många minnen har jag av dig, jag minns när vi körde hemåt från stan när hjulet lossnade och flög iväg och du kunde som tur var stanna bilen så försiktigt i dikesrenen, du var alltid så brun för du älskade att sitta i solen och även att ta hand om dina rabatter som du vårdade ömt, du tyckte även mycket om djur och hade alltid hund och katt, men det största minnet jag har av dig är på senare år när du satt på våran terass och beundrade och berömde våra blommor och att du var så glad över att Lasse ärvt ditt intresse för blommor och planterat och gjort så fint vid erat gamla hem.
Jag kan inte förstå att du inte finns vid oss längre, det är så ofattbart och sorgligt och jag saknar dig så!
Men jag lovar att vi ska fortsätta att plantera och vårda våran trädgård så länge vi orkar så du kan blicka ner till oss med ett leende och beundra våra blommor.
Mona
